Det är en sån otrolig lyx att vakna till en dusch med varmvatten. En egen dusch dessutom. Mitt val att ha eget rum har redan gett mig smeknamnet "sessan" i gruppen, men jag tänker att i de oundvikliga magsjuketiderna som står att komma kan det vara rätt värt med egen toalett.
Kisumu är otroligt vackert för mina nordiska ögon som inte är vana vid en så färgglad stadsbild eller ett offentligt rum som her plats för, eller tillåter, någon form av förfall.
Jag har fortfarande ingen naturlig respons på när barn börjar ta på mig eller när limboffande, halvt sönderknarkade skallar Mzungo och börjar följa efter en på en halvmeters avstånd. Övriga man träffar här verkar vara lättkonverserade och mottagliga för svenska skämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar