Till slut var det dags för sju timmars bilresa från Nairobi till Kisumu. Böljande, grönskande landskap. Mycket mer lummigt och bördigt än klichébilden av platt stepp och savann man hade innan.
Diverse varumärken är konstant närvarande och bara för att ett hus är målat i ett företags färger, med dess logotyp uppblåst stort över varje vägg så betyder det inte att byggnaden har någonting med företaget att göra. Mycket förvirrande om man är van vid att varumärket ska vårdas väl och varje kanal ska väljas med omsorg för att stämma överens med kärnvärdena. Maximal visuell exponering är det enda som gäller, har bland annat sett ett Coca Cola-hus som rymde en slaktare, ett hälsocenter och en frisör. Även privatbostäder, från rangliga skjul till stora kåkar, målas över med olika varumärken, mot en mindre ersättning till hyresvärden.
F.ö. känns Kisumu lite råare än Nairobi. Restaurangen runt hörnet, tyskägda Green Garden, verkar trevligt och har flera vegetariska alternativ. Dock ger det en obehaglig känsla att sitta och äta innanför en gallergrind med hänglås och batongförsedd vakt. Verkar inte det uppenbara säkerhetpådraget och exkluderandet bara mer provocerande? Staket, murar och galler verkar vara stort här överlag. Hysteriskt, galet, vansinnigt stora klassklyftor såklart. Och precis intill varje rikare område ligger en slum, där de som arbetar för de rika bor. Surrealistiska kontraster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar